Kolbarnet – mitt första bidrag till #vintermedkulturkollo
I dag börjar månaden med #vintermedkulturkollo och jag passar på att skriva om en norsk deckare som utspelar sig på Svalbard. I Kolbarnet av Monica Kristensen finns alla de där deckaringredienserna som gör att jag fastnar.
De karga miljöerna känns spännande och nya (liksom jag gillade Små svarta lögner och Svarthuset) och det faktum att det är en ö gör att det sociala livet blir extra spännande att följa. Naturen och årstiden spelar in och känslan av att människan är mycket liten infinner sig.
Det börjar med att en liten flicka mitt i smällkalla vintern försvinner från sitt daghem. Polisgruppen på den lilla ön har ingen vana av liknande brott och när flickans pappa snart därefter omkommer i en bilbrand inser de att de behöver förstärkning från fastlandet. Fadern arbetar som gruvingenjör och utan att avslöja för mycket så utspelar sig den här boken både på de öppna snövidderna och i gammelgruvans trånga gångar. Klaustrofobiskt så att det förslår med en kamp mot tiden – spännande lyssning!
Jag gillade främst miljöskildringarna med den här.
Håller med, det var bokens behållning.
Tyckte inte riktigt om storyn i den här boken, men miljöskildringarna var riktigt bra. Det är något med det karga som lockar.
Det karga och så det klaustrofobiska i gruvan.