processinriktad läs- och skrivundervisning – en väg till inkludering

Igår hade jag en kort dragning kring språkutveckling och språkutvecklande arbetssätt för ett gäng kollegor och blev då påmind om att jag inte skrivit om Catharina Tjernbergs utmärkta metodbok Processinriktad läs- och skrivundervisning – en väg till inkludering?

Den kom redan 2018 och jag läste den när den var färsk, min känsla då (och nu när jag bläddrade igenom mina understrykningar igen) är att de är en synnerligen användbar bok för alla som arbetar med att läsa och skriva texter i skolans värld dvs de allra flesta. Att det är den språkutvecklande undervisningen som är navet i våra elevers kunskapsutveckling är extra tydligt på skolan där jag arbetar. I kort så menas med det att man som lärare har ett förhållningssätt till lärande där lärandet knyts till autentisk kommunikation i naturliga sammanhang i såväl tal som skrift. Undervisningen skall vara upplagd på ett sådant sätt att det engagerar eleverna och stärker deras identiteter av att vara en läsande och skrivande person. Oavsett elevens förutsättningar och startpunkt så arbetar men med gemensamt innehåll och likadan uppgift som eleven löser efter sina förmågor. Vägledande samtal hjäper eleven framåt i sin utveckling och med ökad kompetens ökar kraven och svårighetsnivån på innehållet och produktionen.

Man skiftar perspektiv mellan att vara läsare och skribent och undervisningen består i en väl inarbetad modell som gör att när eleverna känner trygghet i förväntningarna och arbetssättet så frigörs tid för det vägledande samtalet mellan elever eller mellan elev/pedagog. Tilltron till varje elevs förmåga är viktig och att bjuda in alla till de ”läsande och skrivandes klubb” är central. En ständigt återkommande diskussion i vårt kollegium är hur vi anpassar vår utmaning så att de allar flesta elever hamnar i den tårtbit som i bilden benämns Aktiv lärandezon. Höga förväntningar på eleven och en strävan för pedagogen att stödja elevens proximala lärande förutsätter att läraren själv har god kunskap om och full koll på vad det centrala innehållet är i det som skall läras och kan snabbt bedöma var varje enskild elev befinner sig. När det gäller läs- ochs skrivprocesser så är ett råd att läraren själv genomför de elever som man designar tills elverna. Uppgifter som bygger på en tydlig lektionsgång där inledning, undervisning/modellerande/elevaktivitet och sammanfattning följs av självständigt arbete i ett längre sjok där vägledande samtal kan hållas. Lektionen avslutas med en återsamling.

Bild hämtad från s. 45

Boken beskriver de teorier som bygger förhållningssättet, går igenom begreppet stöttning, har ett kapitel om hur man medvetet måste arrangera sin undervisning och visar på vikten av klassrumsinteraktion. Andra halvan av boken innehåller så ett stort antal klassrumsexempel på hur man medvetet kan arbeta med de olika texttyperna berättande, instruerande, fakta, poesi, argumenterande, laborationsrapporter samt recensioner.

Jag uppskattar att det här är en bok som så tydlig kopplar ihop teori med praktik, den kommer nära vardagsverksamheten och när jag nu bläddrar i den igen så hittar jag tankar som jag genast tänker att – det här måste jag ha en miniföreläsning om. Jag gillar ämnesdidaktik och särskilt den sortens tankar som kan implementeras på de allra flesta ämnen i grundskolan. Det är sånt som kan göra skillnad!

Rubriken för mitt korta snack igår var: Vi är alla språklärare. Punkt.