Yarden har världspremiär på festivalen

Där ligger den ju – den nya snygga utgåvan med en yttre estetik som flirtar med de klassiska arbetarförfattarnas. Kristian Lundbergs blivande klassikerYarden som kom 2009 har utökats med ett nyskrivet förord och en scendramatisering gjord av Lundberg själv. För min del så tycker jag att den skönlitterära delen kompletteras mycket fint av av pjäsen och det är både intressant och befriande att få höra andras tankar, andras röster kilas in i den värld som är Lundbergs. För visst är det så att jag läser den här boken som autofiktion. Kristian berättar från första sidan att han är en författare som hamnat i ekonomisk knipa och utan utbildning så hamnar han hos bemanningsföretaget. Han blir timanställd på Yarden där han flyttar och tvättar bilar utomhus året om. Skriver gör han några minuter på morgonen innan jobbet och de små korta texterna bildar en modern arbetarskildring. Han beskriver det monotona och själlösa i arbetet, utsattheten i arbetsvillkor som gör att en anställd kan sparkas i stunden men också solidaritet och hjälpsamhet arbetarna emellan.

I själva romanen är det egentligen bara Kristian själv och något också hans mamma som man får lära känna. Modern med en svår psykisk sjukdom, Kristian som också har psykiska problem och som tidigt självmedicinerar dem med alkohol och droger. Textsnuttarna från barndomen och tonårstiden sveper förbi och fragmenten skapar en bild av en trasig och komplicerad uppväxt som Kristian har beslutat sig för att inte utsätta sin egen son för. Därför måste han arbeta. Sköta sig. Göra rätt för sig.

Politikerveckan i Almedalen pågår för fullt och det handlar om arbete och det handlar om skolan. För en person, alltså jag själv, som har sitt arbetsliv just förlagt till skolan så blir det att en och annan tanke poppar upp. Jag följer debatterna och funderar en sväng till på det där med arbete och hur arbetet skapar både identitet och känsla av sammanhang. Roland Paulsen och Elise Karlsson har båda skrivit uppmärksammade böcker under våren som vill problematisera vår bild av arbete. Väl värt att tänka nytt kring. Snart ska jag börja på ett helt nytt arbete med nya arbetskamrater och nya arbetsuppgifter – för mig så är det både skrämmande och spännande på en och samma gång. Jag är en av de där speciallärarna som ska arbeta med läsa-skriva-räkna i de yngre åldrarna. Det kommer inte vara det minsta svårt att motivera sig för den uppgiften men jag bävar en aning för att ta mig an den monumentala motvind och nedförsbacke som skolan hamnat i.

Vi får se, arbetet är ju faktiskt inte allt. Men ganska mycket.