veckans bokbloggsjerka: lite bloggsnack
”Hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen? Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.”
Så skriver Annika i veckans bokbloggsjerka och det är frågor som jag funderar över nu och då. Lust att skriva, lust att uttrycka mig och lust att dokumentera min vardag. Det driver mig att blogga. Jag gillar den där friheten att pröva en idé, vara kreativ eller bara babbla en stund om något jag funderat på. Jag har ju inte en överdrivet välbesökt blogg men jag tror att de som hittat hit kommer igen relativt ofta. Jag försöker att skriva om det som själv intresserar mig, blanda korta och långa inlägg och hålla inläggen personliga men aldrig privata. Jag blandar inlägg om böcker, annan kultur och små utflykter som jag gör och inläggen varierar rejält över tid. För några år sedan skrev jag väsentligt mycket mer om min lärarvardag och nu är det oftast böcker eller annan kultur. Någon renodlad bokblogg har det här aldrig varit och kommer heller aldrig att bli. Jag skriver helt enkelt om det som jag själv gillar att skriva om och det är jättekul när någon kommenterar ett inlägg. Jag är noga med att svara på kommentarer och försöker besöka mina besökares bloggar så ofta det bara går. Jag försöker också att kommentera hos bloggisar när jag hittar intressanta inlägg. Jag är också en FB-person så den vägen hittar jag ofta till blogginlägg som jag vill läsa, det är ett forum som passar mig.
Hur gör ni andra? Nu ska jag kika runt och läsa era tankar!
Just det att skriva om det man själv tycker är intressant är nog väldigt viktigt 🙂
Annars blir det inte bra, om inte ens jag tycker att det är intressant att skriva vem ska då gilla att läsa 🙂
Jag är också noga med att svara på alla kommentarer och försöker alltid bli bättre på att kommentera andras bloggar 🙂
Det tycker jag hör till artighet så jag svarar oftast men det finns undantag, om det är hejkomoch hjälpmig-kommentarer som bara är där för att provocera eller få uppmärksamhet. Då publicerar jag dem inte ens.
Det där med att svara på kommentarer är, precis som du säger, ren artighet och jag känner ett litet inre motstånd mot att kommentera på bloggar där jag vet att jag inte får någon respons. Vad är liksom meningen med det? Det är ju interaktionen jag vill ha. Jag vet ju inte ens om människan läser min kommentar.
Håller med dig där, det är ju samtalet man vill ha. Även om det bara blir en glad gubbe som svar så är det någon slags kvitto på att man läst. Ibland hinner jag inte svara ordentligt men försöker visa en tummen upp i vart fall.
Jag tycker du har en jättetrevlig blogg Anna. Intressanta och bra inlägg, böcker som jag läst själv eller är sugen på att läsa men också många nya titlar för mig som jag blir nyfiken på. Och så blev jag så glad när du kommenterat på min blogg. Jag är ju ny i bokbloggsvärlden – i bloggvärlden överhuvudtaget och då är det såklart jättekul att få sina första kommentarer. 🙂
Tack för snälla ord, bokbloggarvärlden är en trevlig plats att vara på. Önskar dig mycket lycka till med din blogg som är så väldans snygg – och har intressanta texter.
Jag får nog verkligen bli bättre på att svara på kommentarer, men ibland räcker inte tiden till.