ebbas bok – del tre om systrarna på Morlanda prästgård

Dags för Ebbas bok!

Jag hamnade av en slump i Maria Gustavsdotters romanvärldar (Hej kusin A!) och så tacksam som jag är över det. Marias historiska romaner med kvinnoperspektiv är alla både spännande och välskriven läsning, nu senast är det de tre systrarna från Morlanda Prästgård (Orust) som jag följt genom stormaktidens Norden.

Dags för Ebba alltså, hon är kyrkoherden i Morlandas yngsta dotter som nu är kvar i prästgården där hennes far är slagrörd och hjälpprästen Jostein är den som styr och ställer. Jostein har fått ögonen på Ebba, han vill gifta sig till prästgården och dessutom vill han bevisa att han kan driva ut de demoner som orsakar Ebbas fallandesjuka. Ebba är inte alls intresserad, hon trivs allra bäst i vävstugan och hon skulle helst av allt vilja utbilda sig. Ebbas styvmor har svårt att styra upp hushållet och brodern Magnus har kommit hem med svansen mellan benen från studierna i Köpenhamn. I romanen får vi också följa de två systrarna Ulrika och Katarina som vi lärt känna i två tidigare böcker. Det är alltså ett stort antal karaktärer att hålla koll på och det är kanske den svagaste länken i den här romantrilogin – det är mycket att hålla koll på.

Styrkorna är däremot många. Jag är imponerad över hur Gustavsdotter gestaltar kvinnornas beskurna liv, hur nära livet på sextonhundratalet är döden och hur kunskaperna om läkekonsten ses som svartkonst, hur livet i gränstrakterna mellan Sverige och Danmark skapar uppror och praktiska problem, hur soldaterna i fält strider för något de knappast ens vet vad det är i de oändliga krigstågen samtidigt som författaren hela tiden landar i de lilla, det vardagsnära.

Familjen, kärleken, mathållningen och i den här romanen vävandet. Det är kypert och dräll, det är kläde och lärft och jag är så otroligt förtjust i alla de här detaljerna som gör att jag fullkomligt tror på berättelserna. Jag tror också att det kommer en del fyra i den här serien, det hoppas jag verkligen. Jag är inte klar med familjen Morlandius!

Har man missat böckerna om Gertaud i hansatidens Kalmar så läs dem också, de är riktigt bra!