Vissa böcker blir bara inte lästa i tid. Chigozie Obiomas roman Fiskarmännen har lockat mig ända sedan den blev nominerad till Man Booker 2015. När den sedan tog sig in på den korta listan så blev jag ännu mer sugen och så bestämde vi att ha tema Afrika på Kulturkollo. Då skulle jag minsann läsa och skriva om en av årets finaste romaner. men icke. Igår var Chigozie Obioma i Stockholm på Internationell Författarscen och änterligen blev då boken utläst. Och nu omskriven. Kors i …
Det är 1990-tal i Nigeria och i centrum för berättelsen finns de fyra bröderna med Ikenna som äldste son. Berättaren heter Benjamin och är 9 och han är likt den bibliske namnen yngst i skaran. Fadern har börjat arbeta i en stad långt borta och kommer hem varannan helg, när hans auktoritet inte längre är på plats tar sig barnen friheter. De bestämmer sig att gå ned till den förbjudna floden för att fiska och väl där drabbas familjen av en förbannelse. Sakta men obönhörligt leder händelsen till att familjen starka gemenskap bryts upp. Utifrån en familj skildrar Obioma det nigerianska samhällets förändring och vad som händer när traditioner och normer som kittat samman en familj, eller ett land, löses upp.
Falkeneraren är namnet på kapitlet där jag som läser inte längre behöver undra över vilket förhållande Obioma har till Achebe. De är både författare som skriver på engelska med en stark förankring i sin igbo-kultur och språket som Obioma använder är rikt på den muntliga traditionens ordspråk precis som Achebes (länkar till min text om Guds pil för den som vill läsa mer om just det). Ungefär en tredjedel in i den nigerianske författarens debutroman kommer den då – blinkningen som inte bara är en snygg blinkeliblink utan befäster en tydlig koppling mellan Fiskarmännen och Allt går sönder. Ingen behöver längre tveka.
Turning and turning in the widening gyre The falcon cannot hear the falconer;
Things fall apart; the centre cannot hold; Mere anarchy is loosed upon the world,
The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere The ceremony of innocence is drowned;
The best lack all conviction, while the worst Are full of passionate intensity.
Leave a Comment