Presidentens apelsiner av Abbas Khider är en skakande och totalt osentimental roman om den unge irakiske pojken Mahdi som mest av allt vill lära sig att föda upp duvor. Han har just tagit studenten och livet ligger framför honom när han råkar befinna sig på fel plats, han misstänks för samröre med motståndsgrupper och fängslas och sätts i fängelse i två år. Tortyr och svält är vardag och när ryktet når fångarna att Saddams födelsedag närmar sig börjar de tro att kanske, kanske ska någon av dem släppas fri. Det som händer är att alla fångarna får var sin apelsin och sällan har jag läst en så drabbande scen.
När USA och dess allierade störtar Saddam frisläpps Mahdi och han flyr sitt land. Mahdis historia är ingen självbiografi men ändå i mångt och mycket Abbas egen berättelse och det är kanske de erfarenheterna som gör den här romanen till något alldeles extra. Han har själv varit fängslad, han har själv flytt och han lever numer i exil i Tyskland. Presidentens apelsiner är skriven på hans nya språk tyska och kanske har det påverkat texten? Den är skriven på ett enkelt och lättsamt språk så att man nästan lockas att läsa den lite för fort, det är dumt. I den här romanen ryms erfarenheter som jag sällan läser om, erfarenheter som sällan gestaltas och som vi alla behöver läsa om. Maktlösheten som politisk fånge, befrielse och flykt mot en okänd framtid och berättelsen om en ung man som överlever tack vare de dikter han kan läsa på sin cellvägg.
Nu finns den alltså översatt till svenska av Ingrid Kampås och så sent som idag kunde man läsa ett fint reportage om Abbas Khider i SvD. Läs!
Den vill jag läsa.
Säkert en bok för dig!