pilane firar 10 med favoriter

Årets Skultptur i Pilane är den tionde i ordningen och självklart har vi sett alla utställningarna. Jubileumsutställningens show-stopper är förstås det stora maramorhuvudet som är dramatiskt placerat högst upp på berget. Med blicken mot västerhavet står där det stora kvinnohuvudet och det liknar en fyr i omgivningen. Vart man än befinner sig så kan se den kritvita skulpturen. Beroende på var man befinner sig i hagarna så skiftar huvudet form och de något skeva proportionerna gör att det blir extra spännande. Dagens himmel gjorde förstås sitt till med solbelyst staty och kolmörk bakgrund. Effektsökeri hade man sagt om det hade varit arrangerat men nu var det naturen som bjöd på just den här ljussättningen. För övrigt är det ett antal favoriter som återkommer i år. Jaume Plensa har jag redan nämnt, Tony Cragg, Maria Miesenberger och Leo Petterson är andra återkommande konstnärer som alltid har spännande konstverk med. Årets utställning var riktigt fin och klart värd att ta en tur till Tjörn för. Det enda som var lite trist var att stora körvägar hade anlagts i hagarna och uppför berget för att frakta den här jätteskulpturen på plats. Just det kändes lite sådär, miljön där det tycks som att konsten står mitt i beteshagar och i orörd natur förtas i takt med att vägar med 0-18 som beläggning och tryckimpregnerat trä i trappor gör sår i landskapet. Synd, synd.

Anna, Jaume Plensa, 2016

Three Organic Strings, Bård Breivik, 2006

Must Be, Tony Cragg, 2015

En till, för att man ska känn på hur stor den faktiskt är.