Vi – Kim Thúy
Vi är namnet på berättaren i den här fina romanen av Kim Thúy. Vi är flickans namn, hon som föds sist i en rad av bröder, och hon som genom livet bär namnet som översätts bokstavligt med ”dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska”. Som yngst i familjen så blir Vi den som förväntas slösa sina omsorger på sina äldre bröder och sina föräldrar. Hon studerar hårt i skolan men på något vis är det bara ett respektabelt äktenskap som väntar. Hennes liv förändras i grunden när hon som tioåring flyr från Vietnam tillsammans med sin mor och sina bröder och så småningom hamnar de i Kanada. Fadern blir kvar i Hanoi och traditionerna och sättet de måste upprätthållas blir än viktigare för familjen. Andningshålet för Vi blir hennes mors väninna Há som väljer en man som hon älskar, tar med henne på resor och uppmuntrar henne att följa sitt hjärtas väg både i kärlek och studier.
Precis som i de tidigare romanerna av Kim Thúy (Ru och Man) är det utforskandet av identitet, traditioner och livet i exil som löper som en röd tråd i berättelserna. Romanen inkluderar också en tråd bakåt i historien, Vi berättar sina far och morföräldrars berättelser och hur fadern och modern mötts en gång vilket gör att känslan av hur traditioner och handlingar fortplantas genom generationer. Styckena är korta och de inleds alla med ett ord eller en plats som berättaren hänger upp sitt minne på och varje stycke är närmast som en dikt eller en novell. Textstyckena bildar tillsammans en roman men jag menar att man kan öppna boken nästan var som och få med sig något ur texten som är värt att tänka ett varv över, reflektera kring. Ofta mycket vackert och med ord valda så noga, så omsorgsfullt. Designen av sidorna gör sitt till i upplevelsen av texten och de vackra röda fjädrarna som jag antar är från en ägretthäger följs upp med en bild av en häger på varje sida (även om det är trana och stork som nämns i texten så tycker jag nog att det är en häger …). Snyggt!
Jag ser mycket fram emot att möta Kim Thúy på bokmässan i år, samtalen med henne är alltid en blandning av öppenhjärtig värme och skarpa formuleringar.
Jag hade inte läst ngt av Thúy tidigare, men kommer efter att ha läst Vi läsa både Ru och Man. Jag blev helt tagen av både språk och själva berättelsen.
Hennes språk är så speciellt och avskalat. Älskar!