stafettpinnen är hos mig!
Digital mässa – ok, visst funkar det och jag har ett gäng seminarier inprickade under helgen. Kanske lyssnar jag nu eller så blir det senare men riktig mässa är det liksom inte. Framförallt så är det de planerade och oplanerade mötena som jag saknar. Att stöta ihop med bekanta som man träffar typ på mässan, gå på middag för att träffa #boblmaf och pausa i kafét utanför R2 där det alltid sitter en eller annan bokvän och vilar benen. Prat om böcker och livet och kaffe. Bubbel och bulle. Vanligen så är lördagen en dag på mässan då jag bara håller mig på plan 2 (golvet är oftast osannolikt knökat) och den dag då jag slinker in i seminariesal efter seminariesal. Ibland är det fullt på ett ställe, då tar man den bredvid och hoppsan så intressant det blev … Det där oförutsedda och oväntade som är så underbart härligt, och fruktansvärt tröttande för en sån typ som mig. Den enda fördelen med det här årets mässa är väl att den obligatoriska bokmässebaksmällan håller sig borta.
Det går inte att komma ifrån att det finns vissa fördelar med att allt är digitalt och gratis men jag har svårt att ta mig tiden att titta när jag är hemma.
Idag har jag haft på som en radio och lyssnat och grejat m annat samtidigt. Det har funkat bra här hemma 🙂
Tack för tips om eftermiddagens seminarium. Man vet ju aldrig med den där Sjölin, men på pappret låter det intressant!
Det blev bra! Ett samtal som rekommenderas!
Åh ja, vilket fantastiskt möte det var. Tror vi alla blev helt tagna av Kim.
Ja, minne för livet!
Fördelen med hemmamingel är i och för sig att man har mer kontroll över mat och dryck, om det nu skulle vara så att man inte helt gillar ljummet lådvin.