Eugen Kallmans ögon – Nesser i god form!

Eugen Kallmanns ögon är på många sätt en alldeles typisk Nesser-bok. En gåta som på något sätt skall klaras ut, en småstad, en berättelse som är förlagd under mer än 50 år och så några rejält udda existenser. Allt förpackat i ett gammeldags, sirligt språk. Sällan läser man numer uttryck som yttermeravisso i en roman, men väljer man Nesser så väljer man också en historia som har en alldeles särskild språklig ton.

Huvudhistorien i den här romanen utspelar sig 1995/96 och högstadieläraren Leon Berger bestämmer sig för att lämna sitt liv i Stockholm för att flytta till den lilla staden i Norrlands inland enbart benämnd K (så typiskt Nesserskt att genom många små detaljer skapa ett mysterie) vilket gör att man genast börjar undra. Det framkommer snart att Bergers fru och dotter omkommit i en färjeolycka och att han helt enkelt söker sig från sina minnen genom att flytta. När han kommer till sitt nya jobb som svensk-lärare så förstår han snart att hans företrädare, Eugen Kallman, omkommit under våren på ett oklart sätt. När Berger städar Kallmanns skrivbord så hittar han en dagbok och snart blir han nyfiken på blad som egentligen hänt. Tillsammans med kuratorn och matematikläraren på skolan börjar de rota i den underlige, men omtyckte magisterns liv och död. Samtidigt under hösten så blåser det nynazistiska vindar både i Sverige och i den lilla staden K. En av kollegorna är judinna och hon trakasseras, elever med annan bakgrund än svensk utsätts för mobbing och när skinnskallarnas ledare hittas mördad upphängd i ett träd så eskalerar konflikterna. 

Temat med samhällsklimatet som rådde i mitten av 90-talet är en av de saker som Nesser fångat mycket bra i den här boken. Jag själv arbetade i Kungälvs kommun när mordet på John Hron skedde, något som just idag är 21 år sedan.  Stämningen då var en försmak av den främlingsfientlighet och rasism som blommat ut och numer är en grundvärdering i Sveriges tredje största parti. Som i alla bra kriminalromaner så finns där ett spänningsmoment tillsammans med en diskussion kring aktuella samhällsfrågor, också där är Nesser en mästare. Han låter ändå aldrig kriminalgåtan ta överhand över romanen och precis som i Levande och döda i Winsford så är det människorna som man andäktigt följer.

Håkan Nesser är en säkert kort i min värld när jag ska få både underhållning och tänkvärdheter till livs. Både Leon Berger och Eugen Kallmann är svensklärare och texten innehåller många citat ur dikter vilket jag tycker mycket om och så måste jag komma tillbaka till språket. Med små medel och ganska omständlig berättarteknik så bygger Nesser ett lågmält landskap som man totalt uppslukas av. Med fast hand, man vandrar aldrig vilse trots ganska snårig intrig, så landar man i Nesser-land. Härligt!