de polyglotta älskarna – Lina Wolff

De polyglotta älskarna är en av de nominerade titlarna till årets augustpris och nu har jag tillbringat helgen med att läsa. Först av allt så måste man bara älska omslaget, strukturen på omslags-pappret och den vackra designen. Jag såg Lotta Kühlhorn visa några skisser på hur omslaget vuxit fram på babel och det var spännande att se, synd sedan att när jag öppnar boken och börjar läsa så gillar jag inte papperskvaliteten. Det känns som sidorna är porösa och lite billiga och den exklusiva utsidan matchas inte. Vilken tur att innehållet är så spännande och så utmanande att man helt glömmer bort det där med yta.

I centrum av den här romanen finns manuskriptet De polyglotta älskarna som författaren Max Lamas lämnat till litteraturkritikern Calisto för att få ett utlåtande. På besök hos Callisto är Ellinor som desperat söker efter kärlek. Hon har satt in en kontaktannons på nätet och Callisto var den som svarade. Som hämnd för ett sexuellt övergrepp bränner hon upp manuskriptet. Ett enda exemplar finns manuskriptet i, det som Lamas skrivit för att rädda sig själv från ålderns förfall, desillusionen och besvikelsens sönderfall. I det undersöker han hur allt skulle kunna vara om det var annorlunda.

Det var just nu hela världens uppgift: att försöka se hur allt skulle kunna vara , om det var annorlunda. Och då behövde man visionärer. Folk som lyfte blickan från backspegeln och såg framåt.

Själva manuskriptets ursprung var Lamas dröm om en älskarinna som kan tala alla språk som han själv talar, som man kan tala ordens språk med samtidigt också kroppens. Han vill undkomma det rutinfyllda vardagslivet med sin fru och drömmer om en älskarinna med fysiskt och verbalt överdåd. Han reser till Italien för att göra en intervju och hamnar i adelsfamiljen Orsi. Han förför markisinnan och skriver på sin roman, den som skall förlösa honom från tristessen. I familjen finns också dotterdottern Lucrezia som får är huvudpersonen i den tredje berättelsen i Wolffs roman. Hon beskriver sig själv så här

Som bar var jag varken vacker eller intelligent, bara ofantligt rik, och jag tror inte att någon kan förstå vad den belägenheten kan göra med en människa.

Kort sagt så tillhörde jag på den tiden den lyckligt lottade kategori flickor som aldrig jämför sig med någon annan, för vilka det egna värdet är lika självklar som en guldtackas eller en diamants. 

 Med risk för att det blir lite rörigt här så är det här alltså en roman om en romans tillblivelse, förstörelse och eventuella återuppståndelse och mest av allt är den en roman om de människor händelser styrda av slumpen/ödet/förnuftet/känslan som gjort att texten existerar, eller inte existerar eller eventuellt existerar igen. Ur askan kan det komma nya berättelser, något bättre eller bara ingenting.

Efter att ha läst ut den här romanen så vet jag att jag inte vet, jag förstår att jag inte förstått allt och det är en text att återkomma till. Bli inte förskräckta av min något röriga recension och upplev De polyglotta älskarna. Det är en upplevelse nämmeligen.