björnstad – en bok om hockey och mycket mer
Björnstad av Fredrik Backman är något så ovanligt som en roman om sport som man kan läsa oavsett om man är det minsta intresserad av hockey. En liten stad i norra Sverige har något stort på gång, juniorlaget är ovanligt talangfullt och tillsammans med tränaren David ska de bli stommen i A-laget. Med ett lag i högsta ligan kanske hockeygymnasiet kan bli av, kanske byggs det en galleria och kanske vill människor bo kvar eller till och med flytta in till Björnstad igen. Sportchef för laget med sina färger från skogen och snön är det hemvändande proffset Peter och han har med sin familj flyttat tillbaka till den ort som fostrat honom. Dottern gillar mest av allt att spela gitarr och när hon blir medbjuden på juniorlagets fest så händer något som sätter sammanhållningen i den lilla staden på prov.
Det här är på många vis en roman om tonårstiden, det handlar om femtonåriga flickor som är vänner på ett vis som man bara kan vara då. Det handlar om ett gäng sjuttonåriga pojkar som levt sin sport tillsammans sedan de var små. Några kommer att bli proffs, andra kommer att vara döda innan de är 25 men just nu är de lojala och sluter upp som en för varandra. De måste prestera tillsammans för att de ska lyckas och gruppdynamiken som finns i ett lag skildrar Backman mycket bra. Han gestaltar också invånarna i den lilla staden som lever och andas hockey, alla är engagerade i laget och trots att småstadssnacket kan innehålla en hel jante så vet de vad som är ont och gott.
Vi är björnarna från Björnstad är klubbens mantra och jag var lite rädd för att det skulle bli grabbigt och lite flåsigt sådär men jag har kapitulerat. Med allvar, pricksäkerhet och med kärlek till sina karaktärer har Backman skrivit en roman som är ett givet tips till alla er som skall köpa julklapp i helgen. Passar alla åldrar från tonåring till pensionär, lättläst men ändå med en allvarlig ton och gillar läsaren sport, eller kanske till och med har spelat en lagsport så är det perfekt.
Lyssna gärna på Fredrik Backman när han pratar om sin bok i Lundströms. Det var det här klippet som fick mig att läsa:
Det låter som en intressant bok. Tyvärr inget jag kommer att läsa, har läst En man som heter Ove och Min mormor hälsar och säger förlåt och efter att ha läst dem känner jag ingen önskan att läsa något mer av författaren
Var och en har sin smak, jag gillar Backmans sätt att lies luckra upp gränser i sitt skrivande. Det här är en bok som jag kan tänka mig passar väldigt många som vanligen inte läser böcker särskilt ofta. Precis som Ove-boken så kan de säkert locka ovana läsare till att ta upp en roman.