vredens druvor – en sista uppdatering från Kalifornien

Min lyssningsbok under flygresor och jetlaggade nätter har varit John Steinbecks roman Vredens druvor som jag läste redan som tonåring. Det var fint att återigen ta del av skildringen av den rundvandrande jordlösa arbetarklass som Steinbeck så tydligt har sitt hjärta och engagemang i. Såhär i vuxen ålder kan man ju tydligt läsa in ett politiskt budskap och man kan förstå att boken var kontroversiell när den kom i slutet av 30-talet samtidigt så är det mitt tonårsjag som går i gång på tankarna om solidaritet och hjälpsamhet. Från ett jag och mitt till ett vi och vårt. Kritiken mot jordägare och industrialiseringen av jordbruket är skarp och önskan om att förbättra livet för många istället för några få är tydlig.

“This is the thing to bomb. This is the beginning—from ”I” to ”we”. If you who own the things people must have could understand this, you might preserve yourself. If you could separate causes from results, if you could know that Paine, Marx, Jefferson, Lenin were results, not causes, you might survive. But that you cannot know. For the quality of owning freezes you forever into ”I”, and cuts you off forever from the ”we”. ” 

Något som jag återkommande tänkt på när jag nu läst ett gäng Steinbeckromaner är hans fenomenala skildringar av naturen, den är så väl beskriven att man förflyttas till de platser som familjerna reser genom på sin färd mot Kalifornien och de arbeten de tror väntar där. Mammans dröm om ett litet vitt hus med ett apelsinträd är likt Kristina och Karl-Oskars dröm om en apel drömmen om ett bättre liv och det är väl inte långsökt att tro att Vilhelm Moberg läst Steinbeck? Det finns i alla fall ett starkt släktskap mellan de båda författarnas sätt att skildra den vanliga lilla människans drömmar och hårda arbete för ett värdigt liv.