bokbubblarna pratar 1947

Igår var det februarimöte i sällskapet Bokbubblarna och månadens bok var 1947 av Elisabeth Åsbrink. Vi var många som tyckte mycket om det vi hade läst och vi gillade både formen, med korta texter ordnade kronologiskt, och innehållet. 1947 känns både väldigt länge sedan och alldeles nyss. De som föddes då fyller alltså 70 i år och jag kan inte tänka mig en bättre present till de födelsedagsbarnen än just den här boken. Vi enades om att den hör till den svårbedömda genren som kanske kan kallas faktion och Åsbrink blandar skickligt nyheter från året med avsnitt av fiktion som gestaltar några av de människor som levde just det året. George Orwell är en, Simone de Beauvoir en annan och kanske är de delarna av boken de svagare. Styrkan är att alla de korta texterna som Åsbrink skrivit skapar mönster som man kan känna igen och som belyser samtiden. Inget har ändras, allt är nytt. Palestinakonflikten fortsätter, romanen 1984 s scenario är sedan länge passerat. Judarna var Europas ”dom andra” då, muslimerna är ”dom andra” nu. Osentimentalt och samtidigt personligt berättar Åsbrink om ett år som på många sätt påverkat både henne och alla oss andra. Kriget var slut, Europa sargat och i kaos och det var dags att forma en ny värld. Flyktingarna lastades på båtar som inte fick lova att angöra någon hamn och Sverige var ett av länderna som fungerade som transitland för tyska krigsförbrytare.

1947 är en bok att läsa och läsa igen.

Vi var nästan eniga om att den är riktigt, riktigt bra. Vårt betyg blev en klar 4/5.