saker jag hade velat veta när jag var 15 – antologi

Saker jag hade velat veta när jag var 15  är antologi nummer två som jag skriver om på denna internationella kvinnodag. Kanske är det en slump att de båda textsamlingarna dyker upp just nu, eller så är det helt enkelt så att det är en osedvanligt bra idé som två förlag nappade på oberoende av varandra. Vem vet?

Tanken i både Brev till min dotter och Saker jag hade velat veta när jag var 15 är att kvinnor i olika åldrar, med olika bakgrund och erfarenheter skall dela med sig av pepp och fallgropar, mod och styrka till nästa generation. I den här antologin, som sammanställts av Diana Olofsson och Johanna Wester, blandas texter skrivna av de medverkande kvinnorna med intervjuer gjorda av redaktörerna. Det är kulturpersonligheter, journalister och författare som funderar över sina femtonåriga jag och skickar med olika typer av råd. Allt från att våga vara lat, till att följa sin dröm och inte låta andras förväntningar styra. Jag kan läsa om att det alltid finns en andra chans, att man ska skapa istället för att skada, att saker och ting måste få ta tid ibland och att man inte ska fastna i tanken på att vara duktig – var smart istället!

Det svenska fotbollslandslaget har matchtröjor med twittercitat som vill stötta och peppa nästa generation kvinnor och som ett bidrag till en positiv och uppmuntrande kultur så är Saker jag hade …  en både viktig och intressant samling texter med väldigt olika ingång till ämnet. Jag skulle kunna tänka mig att flera av dem passar mycket bra att ta med i undervisningen i åk 9 och uppåt. (Nu ska sägas att jag blev lite mätt på just den här sortens texter efter att ha läst två antologier på samma helg, det blev helt enkelt lite mycket och texterna hade tjänat på att spridas ut litegrann.) Några av bidragen är inte alls i min smak, andra berör mig på djupet. Lina Axelsson Kihlbloms skildring av hur vilsamt det nu är att veta att man är samma person oavsett vilket kön kroppen har eller Annika Norlins text som predikar ”din tid kommer”. Bodil Malmstens inledande text om självmord går förstås rakt in i hjärtat och hennes råd är fint. För alla åldrar.

Andas, andas in, andas ut, vila.
Andas in, andas ut, vila, andas in. 
Andas ut, vila.