vi har bubblat om Lucy Barton

Bokbubblarna har haft sommaravslutning på lokal och det ar en förträffligt fin försommarkväll med god mat och dryck och väldigt mycket ljud runt omkring. Så pratandes gick sådär, vi hade helt enkelt svårt att höra varandra runt det långa bordet. Vi kunde sätta betyget 3.6 och konstatera att de flesta tyckte om boken, någon (ingen nämnd vid namn här …) tyckte inte om den alls. Så är det i en bokklubb, man tycker olika. Vi som gillade den tyckte om att den på sina få sidor ändå kunde förmedla så mycket handling, pusslet med de korta kapitlen gjorde att man fick försöka lägga ihop Lucy Bartons berättelse själv. Vi enades om att man inte riktig vet vad som hänt Lucy egentligen. Att hon växte upp i en dysfunktionell familj är helt klart men bestod isoleringen och övergreppen också av sexuella handlingar? Från pappan? Från brodern? Vad tänker ni andra som också läst?

Texten speglar fint det där ältandet som man behöver hålla på med för att nå fram till sina minnen och det var rörande hur dottern och mamman pratar och pratar men inte säger något rakt ut. DEt som vi inte pratade om men som för mig gjorde berättelsen om Lucy så gripande var hur hon fann en fristad i läsningen och skrivandet. Hennes barndomshem var så torftigt och skolan och biblioteket blev vägen därifrån. Det berörde mig mycket. För mig var det här årets bästa bokbubblarbok och jag hade gärna pratat om den ordentligt, det fanns mycket att nysta i. Nu fick vi en mysig stund tillsammans med fina sommarpresenter, jag fick dessutom en bonuspresent av Sofie som passar mycket bra inför Paul Austers besök på Louisiana Literature. Vår allera första bokcirkelbok var förresten Sorgesång av Hustvedts som vi läste för drygt sex år sedan. Det var mest jag som gillade det valet men som tur var så fortsatte vi träffas ändå.

Råkade visst gå förbi den lila affären en sväng också – ännu mer sommarläsning i min hög!