Fjärilsrummet av Lucinda Riley är en sån där roman som passar utmärkt att försjunka i när man behöver glömma tid och rum (och allehanda virus) totalt för en stund. Likt i en svepande härlig tv-serie får man följa 70-åriga Posy som bor på sitt gods Admiral House, hon har tillbringat sin barndom där, hon har uppfostrat sina pojkar där och hon har anlagt en härlig trädgård där. Nu behöver huset underhållas och kassa till det finns helt enkelt inte. Hon måste sälja och hennes son Sam verkar ha en plan, samtidigt så flyttar hennes andra son hem från Australien, han kan antikviteter och kanske kan han hjälpa till? Ett hem ska upplösas och en era ska ta slut. Vad ska de göra med det vackra annexet som stått läst ända sedan Posys pappa dog för mer än 60 år sedan? Posy vet att faderns fjärilssamlingar finns där och kanske är de värdefulla?
I romanen får man följa Posy från barndom till nutid, vi får också följa hennes två söners liv och i centrum för hela berättelsen är huset och den hemlighet som det döljer. Av en slump möter hon dessutom sin ungdomskärlek igen och det hela blir en ganska brittisk roman med lagom doser kärlek med förveckling, historiska tillbakablickar och alla de relationer som finns i en familj som inte alltid har fungerat smärtfritt och där en hel del hemligheter behöver luftas för att framtiden skall fungera. Inget jätteöverraskande utan mer småputtrigt underhållande. Jag hade gärna läst mer om trädgården och själva huset, jag har just nu ett sug efter engelska trädgårdar … En självklar semesterbok!
Jag lyssnade på ljudboken som lästes av Gunilla Leining, hon är en riktigt bra uppläsare av den här genren. Och min längtan till England blev inte mindre precis. Kan jag please få resa snart?
Leave a Comment