Under the Udala Trees är en vacker roman om Ijeoma, hon som har ett namn som betyder ”safe journey” och hon växer upp i ett Nigeria sönderslitet av inbördeskrig. Alldeles i början av berättelsen omkommer hennes far i en flygattack. Hon blir, 12 år gammal, skickad till vänner till familjen för att kunna fortsätta gå i skola och undvika kriget. Under ett udalaträd möter hon Amina och trots att de kommer från stridande folkgrupper, har olika religion och mycket olika bakgrund så blir de vänner. Det dröjer inte länge förrän de förstår att de är mer än vänner och så börjar den här kärlekshistorien som inte är enkel.
Chinelo Okparanta skriver här en roman om samkönad kärlek, något som inte är helt enkelt att berätta om i Nigeria än idag. Hon berättar i The Guardian om hur hon ser det som en uppgift att skriva texter om homosexuellas liv i Nigeria för att föra diskussionen om samkönad kärlek och hålla den aktuell. Romanen börjar i slutet av 60-talet, under det som vi vi väst minns som biafrakriget, och man får följa Ijeoma till vuxen ålder. Berättelsen börjar med ett tänk om, tänk om fadern inte hade dödats. Vad hade hänt då? Kanske hade modern inte blivit så starkt, närmast fanatiskt, religiös och samtidigt hade Ijeoma kanske aldrig mött Amina. Ödet eller guds plan? Det är något som diskuteras genom hela romanen och modern försöker med alla bibelord hon kan hitta omvända sin dotter från den väg som hon menar är förkastlig och bara leder till olycka. (Här kan man hitta två sidor med de bibelord som modern använder med anvisningar till bok, kapitel och vers och för mig som läser så kan det tyckas något onödigt men jag förstår att det finns ett syfte.)
Det som stannar kvar efter att jag läst klart är två reflektioner. Först och främst så är det en känsla av hopp, oavsett hur och när och var så vinner kärleken mellan människor. Trots att relationen mellan modern och dottern är svår så finns där en omsorg och en acceptans för den andre. Den andra är att det var fint att läsa en roman om vardagslivet i krigets skugga. Flickorna går till marknaden, blir förälskade och utbildar sig trots allt. De är unga flickor som blir unga kvinnor och kriget begränsar dem på många sätt men de växer upp. Trots allt.
Vill man läsa mer av Okparanta så tycker jag man ska läsa hennes novellsamling Happiness, Like Water. Riktigt bra!
Jag blir genast nyfiken på den här. Tack för tips!
Varsågod 🙂 Vad jag vet är det inget svenska förlag som nappat på hennes böcker ännu. Konstigt tycker jag!