mytomanen – Sofie Sarenbrant

Mytomanen av Sofie Sarenbrant är den åttonde boken i serien som kretsar runt poliskommissarien Emma Sköld och för mig var det lite av en mellanbok. Det börjar med att en ung pojke hittas svårt misshandlad och död i ett skogsparti i Bromma, hans värdesaker saknas och misstankarna riktas genast mot ett gäng som rånat ungdomar tidigare. Emma Sköld och hennes polisgrupp kallas dit, samtidigt som Emmas syster Josefin inser att mordet skett nära hennes hem och att hon är personlig tränare åt mamman till den mördade pojken. Utredningen börjar i misstankar om rån och när ytterligare en ung pojke mördas så får polisgruppen fråga ut pojkarnas klasskamrater, lärare och andra vuxna i barnens närhet. Det blir en intrig som vindlar sig fram mot upplösningen och Sarenbrant är skicklig på att hålla spänningen uppe.

Som titeln antyder så är det här en deckare om sanningar och lögner och sociala mediers påverkan på många av oss är ett tema för boken, ett annat är de förutfattade meningar som är kopplade till klass och status. Jag tänkte en hel del på Malin Persson Giolitos Störst av allt när jag läste. I Sarenbrants serie om Emma så har balansen mellan brottet och polisgruppens medlemmars privatliv skiftat, i den här delen så var det brottet som verkligen fångade mig. Privatlivet finns där men inte lika avgörande och det tycker jag är ett bra val av författaren. För i ärlighetens namn, hur många allvarliga brott kan poliserna och deras familjemedlemmar utsättas för? Nu skall erkännas att en av de andra poliserna dras in i något som vi troligen får läsa mer om i nästa bok så som sig bör så slutar Sarenbrant boken med en cliffhanger …

Jag tycker absolut att man skall läsa den här serien i ordning, man lär känna Emma efter hand och det gör handlingen så mycket mer intressant. Extra plus för det snygga omslaget och ett minus för inläsaren. Jag har så svårt för henne att jag nästa inte kan lyssna. Snälla förlaget byt!