det finns alltid förlåtelse – tillbaka till Neshov

Det finns alltid förlåtelse  är Anne B Ragdes fjärde bok om släkten på Neshov, Trondheim. Trilogin som började med Berlinerpopplarna där de tre bröderna Tor, Margido och Erlend samlades på sin mors dödsbädd och avslutades dramatiskt med att barnbarnet Torunn reste från släktgården ska nu alltså få en fortsättning. Det är svårt med fortsättningar. Jag tyckte att berättelsen om Neshov, där man fått följa huset och släkten från kriget och fram till nutid var ganska klar, samtidigt så var jag så nyfiken att jag inte kunde låta bli att läsa del fyra.

Torunn lever i ett skakigt förhållande med sin hunduppfödare/aktiehandlare, Margido driver sin begravningsbyrå, Erlend har tre småbarn tillsammans med sin make Krumme och Neshov står övergivet. På väg till en hundslädekapplöpning i nordnorge bestämmer sig Torunn för att besöka sin farbror och kanske, kanske kan hon våga att återvända till det som hon lämnade i hast?

Någonstans läste jag att Anne B Ragdes romaner är unika eftersom de på ett lättsamt och ofta humoristiskt sätt tar sig an mycket svåra frågor utan att det blir alltför banalt. Jag håller med, de tidigare böckerna var sådana men den här tycker jag har tippat över mot det sentimentala. Och förutsägbara. Trots att boken handlar om att våga pröva nya vägar, våga förändra sitt liv och våga tro på att det som finns just runt hörnet är tillräckligt för lycka så finns där något som gör att jag känner mig ganska ointresserad av personerna och deras framtid. Kanske handlar det om att jag blir lite småtrött på den veliga Torunn som hela tiden, trots sina 40 år, söker bekräftelse. Nåja, en helt ok feelgood är det på det stora hela och bokens slut öppnar för att det kommer fler delar i serien. Får se om jag läser vidare, troligen blir det så.

Om man inte läst Anne B Ragde så tycker jag absolut att man skall sätta fart med Berlinerpopplarna, den är riktigt bra. Man kan också lyssna på henne på årets mässa, jag hoppas kunna lyssna då.