sovsågott – Anders Roslund

Gårdagens sällskap var Anders Roslunds Sovsågott, den femte delen om kommissarie Ewert Grens och hans arbete för att få fatt i grova brottslingar. Den här spänningsromanen börjar i det mest personliga, Ewert ska sätta sig på bänken på kyrkogården för att prata lite med sin döda fru Annie. Då är platsen upptagen, där sitter en sörjande mor som han aldrig sett förut och det framkommer att hon besöker en liten barngrav. I graven ligger bara en kista, dottern försvann när hon var fyra och nu när hon skulle varit sju så är barnet dödförklarat, begravningen hållen och ett vitt kors uppsatt. Ewert kan inte sluta tänka på den lilla flickan, han påminns också om det barn som han och Annie väntade när hustrun var med om olyckan som gjorde henne institutionaliserad. Deras lilla flicka som de aldrig fick.

Han bestämmer sig för att börja undersöka det gamla fallet och då stöter han på akten för en annan flicka som försvann samma dag och som också var fyra. Så drar jakten på vad som hänt igång och som alltid är Roslunds (och Roslund/Hellström) böcker riktigt otäcka. Det är emellanåt så läskigt att jag nästan blundar med öronen, det är utsatta barn med i den här utredningen och när till och med den luttrade infiltratören Piet Hoffmann tvekar så förstår ni att det är både farligt och riktigt otäckt.  

Vill man ha en deckare som har snabbt tempo och som skildrar de riktigt mörka sidorna av samhället så ska man absolut plocka upp hela serien om Ewert Grens. Eftersom man får följa polisgruppens privatliv så tänker jag att det här är böcker man ska läsa i ordning. Vill man inte läsa alla fem så tycker jag i alla fall att man ska ta sig av Jamåhonleva innan man läser Sovsågott.

Nu behöver jag lyssna på något helt annat, ingen deckare i mina lurar idag!