rich boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli är en sån där roman där jag pendlar rejält under läsningen. Åååå så totalbra och nja, lite för pretto, lite för konstruerat. Där finns meningar som man bara vill gömma och lägga i en liten ask och språket är osentimentalt och granskande på ett sätt som både skapar distans och ruggig närhet.

Romanen börjar i efterkrigstid med att den unga Gully, begåvad dotter till en korgmakare, gifter sig med den besuttne och välutbildade bondsonen och de bosätter sig på Lidingö. Villan har pool och barnen kommer planenligt. Så dör maken och Gully får fullt upp med att överleva, barnen får klara sig själva. Orken för omsorg och kärlek finns inte längre kvar. Så växer Marianne upp, hon söker sig till psykologistudier där hon träffar den karismatiske Kaj. Tiden är slutet av 60-talet och Kaj tror på fri kärlek och lever livet så som han önskar, vad Marianne och den lilla familjen behöver är inte särdeles intressant. Det trauma som drabbar dem påverkar Marianne i grunden och när paret får en dotter Annika, så växer hon upp som ett maskrosbarn med två föräldrar som inte förmår vara vuxna. Romanens tredje tidsplan är nutid. Annikas liv i Stockholm är komplicerat, hon lever med en man som ger trygghet och stabilitet och när han lämnar henne så blir hon helt vilsen. Mönstret som grundlagts under flera generationer kommer igen, oro, ångest och rastlöshet blir den dominerande känslan. Tre hyperbegåvade kvinnor som inte klarar av att hantera livet, och det är emellannåt mycket jobbig läsning. Man vill bara skaka om dem, önska att de ska välja vägar som är bra för dem. De skaffar sig strategier för att kunna hantera livet men de innefattar inte att ta hand om varandra, hjälpa varandra vilket smärtar.

Karaktärerna och språket, miljöerna och drivet i berättandet är helt i min smak men så är det helheten då. Jag kan lite genomskåda tanken med att man följer de tre generationernas kvinnor – som alla träffar eller gifter sig med en man som är från en annan klass än de själva – och deras känsla av utanförskap när de inte klara av de förväntningar och outtalade koder som de möter. Klassresenären behöver ha en extra styrka för att kunna finna sin plats och den har ju alla de här kvinnorna på sätt och vis. De utbildar sig, de fyller sina dagar med arbete och prestationer, söker bekräftelse i män som de beundrar, men har tappat bort varandra på vägen. Kanske blir det spåret lite för mycket för mig.

På babel i söndags så hade de ett temaavsnitt om 1968 och det rekommenderar jag alla att se. Samtalet mellan CRFN, Åsa Moberg och Henrik Berggren var både spännande och intressant.