När man plockar upp en Erlend Loe så vet man med säkerhet att man kommer bli underhållen på det där viset som gör att skrattet fastnar i halsen. Så är det också med Drömmarnas cykelregister.
I den så är det Solveig eller Sara eller Flexie-Belle eller det namn som hon för dagen tycker sig passa som vaknar från en dröm och inser att hennes cykel blivit stulen. Försäkringsbolaget tar inte någon anmälan om cyklar som är stulna i drömmar och det upprör Solveig, hon vill att det ska vara ordning och reda i livet och om nu en cykel är stulen så är den ju det och det skall registreras. Hur skall man annars kunna hålla koll på sina saker?
Solveig är en ung kvinna som närmar sig trettio och hon har inte riktigt hittat sin plats i livet. Hon avverkar pojkvänner på löpande band och liggen dokumenteras i en blogg, vad hon vill arbeta med är oklart och hennes dagar går till att korrespondera med folkbokföringen angående namnbyten, dejta och fundera på hur hon skall kunna hålla koll på sin stulna cykel. Berättelsen blir allt mer skruvad och texten är fylld av dråpliga situationer där man bara vill vänligt påminna Solveig om de sociala förväntningar som är uttalade eller underförstådda. Man kan väl utan att överdriva säga att Solveig har vissa utmaningar i det sociala samspelet … När hon så finner sitt uppdrag – att skapa drömmarnas cykelregister så faller det mesta på plats. Dråpligt och underhållande, udda karaktärer som likosm inte passar in i samhället som det är konstruerat inbäddat i petande och stickande samhällskritik. Precis som vi är vana vid när man läser Loe!
Bildkälla: Piratförlaget
Leave a Comment