skuggvarg

Frida Skybäck fortsätter att skriva spänningsromaner med polisen Fredrika Storm i huvudrollen och nu är det dags för Skuggvarg. Den börjar med att en studentska anmäls försvunnen, i hennes lägenhet finns spår av att hon fixat till sig inför en utekväll men sedan är hon spårlöst försvunnen.  Ledtrådarna som Fredrika och hennes kollega Henry snokar upp leder till en fest på ett stort tech-bolag i Lund och kan det hela ha något att göra med att VD för företaget och den försvunna flickan båda studerat på LTH? 

Frida Skybäck använder miljöerna i Lund på ett skickligt sätt, i Järnblomma var det ett nedlagt mentalsjukhus (Sankt Lars) och den här gången är det universitetsmiljöer som är spelplats för brottet. Jag blev lite intresserad av titeln och var naturligtvis tvungen att googla skuggvarg och jag får då veta att det är ett mytologiskt djur som helst lever ensam och har skuggkrafter. De kan styra och forma skuggor, och använda dem för att exempelvis gömma sig själva. ”Det som de främst har för nytta av sina skuggor är försvar. Att kamouflera sig i skuggor är bland det första en skuggvarg lär sig.”

Man kan väl säga att den beskrivningen passar på fler än en av karaktärerna i boken och det är spännande långt in i handlingen. Jag gillar som sagt miljöerna, jag gillar också hur Fredrikas privatliv finns med i berättelsen på ett alldeles lagomt sätt. Jag kommer absolut läsa vidare om det dyker upp fler böcker i serien.