frankissstein – Jeanette Winterson

Jag tror att jag just läst/lyssnat på årets bok. Så bra tycker jag att Frankissstein av Jeanette Winterson är och det är mycket som gör att jag hyllar. Mest av allt är det förstås Wintersons helt magiska språk (jag lyssnade på engelska så jag kan inte säga något om översättningen). Hon använder vid varje tillfälle precis det exakta ordet som behövs, där finns noggrannhet i både miljöbeskrivningar och dialoger, snygga blinkningar till både Frankenstein, Shakespeare och romantikens engelska diktare och så leken med ord som är så underhållande att jag emellanåt tycker det blir nästan för snyggt.

Upplägget är sådant att man dels får följa Mary Shelley som rymt från sin far och nu bor med sin make Percy Shelley, ungdomarna har hyrt ett fuktigt hus vid Genevesjöns strand och roar sig, tillsammans med Lord Byron, med att berätta skräckhistorier. Mary skriver Frankenstein där och texten återkommer till livet som det var och blev för Mary Shelly. Lejonparten av berättelsen utspelar sig i nutid där transplantationsläkaren Ry Shelley reser till en mässa i USA för att ta del av det senaste inom AI. Väl där så möter han Ron Lord som tillverkar de mest avancerade sexrobotar världen någonsin sett och receptionisten Claire som med sin djupa tro undrar vad hon egentligen gör på en mässa full med robotar. Ry, som är transperson, möter dessutom en man som han inte kan motstå: Victor Stein.

För alla som kan sin Frankenstein så är namn, teman och diskussioner som finns i den klassiska romanen ganska tydligt överflyttade till nutid. Winterson diskuterar om människan kan leka gud, vad som är mänskligt liv, kan maskiner någonsin ersätta människan och om man kan skapa evigt liv – vem ska då bestämma vilka som skall få det? Om vi i den termosliknande anläggningen där människors huvuden bevaras hade kunnat spara Hitlers hjärna, hade vi gjort det? Och Trumps? Svaret kommer rappt i en av dialogerna i romanen – det skulle inte varit möjligt för man måste vara vid sina sinnes fulla bruk för att komma i fråga … Sa jag att boken också är politisk?

Men, nu undrar ni säkert. Läser Anna en roman om AI som inkluderar sexrobotar och tokhyllar?

Japp.

Så är det.

Trots att jag är motvillig science-fictionläsare så faller jag handlöst och jag är underhållen från början till slut. Aldrig förut har jag läst en roman av Winterson som är så rolig, jag fnissar så att kaffet sprutar och människor i mataffären tittar konstigt (ja, jag lyssnar typ överallt) för att jag går omkring och storler. Jag minns plötsligt att jag sett en intervju med Winterson på Babel och självklart länkar jag till den (där också Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld pratar om Monster i terapi som jag nu måste läsa!). Frankissstein är en av de böcker som jag ska bokcirkla efter sommaren och jag vet redan nu att meningarna kommer att vara delade. Så spännande samtal det kommer att bli!