Marit Sahlströms Brandsommar tar sin början ungefär 15 år fram i tiden. Livet i Sverige har förändrats på ett omvälvande sätt, klimatförändringarna har lett till stora förändringar i vardagen för de flesta. Leonora arbetar som forskare och när hon får ett uppdrag att ta sig in i en avspärrad zon för att hämta prover så väcks återigen minnena på den där stekheta sommaren när hon var 13 år. Hon hängde med sina kompisar, var på väg in i vuxenlivet samtidigt som bränder rasade runt om. När elden kommer till den lilla byn i Hälsingland så hinner Leonora och hennes familj lämna men mer än 500 personer är fortfarande betraktade som saknade. Hon har försökt att lämna livet i den nu avgränsade zonen bakom sig men tankarna på bästa vännen Miriam är svåra att tränga bort. Nu får Leo chans att återse sin barndoms bygd och kanske kan hon hitta något spår efter sin bästa vän?
Jag läser ganska sällan dystopier men den här boken var lite lik Maja Lundes klimatdystopier och sci-fi inslag och annat var ganska få. Handlingen ställer frågan om vilken framtid vi vill skapa och vilka värderingar det är viktigt att hålla fast vid och minns man sommaren 2018 så känns just skogsbrandsscenariot inte alls långt borta.
Jag tänkte emellanåt på Nattavaara av Engström Richert när jag läste, miljöerna och en hel del av det som händer Leo påminner om det som utspelar sig i den serien. Jag vill absolut inte avslöja för mycket utan uppmanar den som har lust att läsa att sätta fart direkt. Den utspelar sig i juli och det är perfekt att läsa den just den här månaden. Inläsningen av ljudboken är gjord av författaren själv och det fungerar riktigt bra.
Senaste kommentarer