stormnatt – del två i Österlenfallen

Såhär på årets ljusaste dag så passar det väl ypperligt att skriva om ett rejält snöoväder? Kanske inte men mina härliga, levnadsglada och blommiga böcker lyser här med sin frånvaro trots att det är midsommar.  I Johanna Ginstmarks Stormnatt så snöar det på Österlen, snösmockan täpper igen alla vägar och alla som kan köra en traktor kallas in för att ploga. På en gård sitter två flickor ensamma, strömmen har gått och de har inte sett sin pappa sedan morgonen. När det bultar på dörren blir den äldsta systern så rädd att hon skjuter mot besökaren, poliskommissarien Maria Larsdotter bor ganska nära och när larmet kommer så beger hon sig dit. Väl där möter hon två rädda flickor, en beskjuten morbror och tomrummet efter en försvunnen pappa.

Samtidigt som Maria samlar ihop ledtrådar kring vad som kan ha hänt pappan så slungas hon tillbaka till sitt egna trauma när hon förlorade sina föräldrar och sitt syskon i en våldsam bilkrasch. Hon påminns om sin egen utsatthet, hon var själv i flickornas ålder när hennes familj dog, och hon kan inte sluta leta efter sanningen. Det verkar som att både bygden starke man och hennes före detta chef är inblandade på något vis och hon inser att hon kanske faktiskt själv är i fara om hon inte slutar rota i det förgångna.

Jag gillar Johanna Ginstmarks spänningsromaner, både miljöerna och karaktärerna är intressanta och med tanke på slutet så antar jag att det är en ny bok på gång snart. I den borde vi få besöka Österlen på vårkanten, det ser jag fram emot!