rysslandsrepriser: 3

Finns där något som ens skulle kunna var muntert på en begravning? Alik är den ryske immigranten som kommit till New York för att verka som konstnär och nu ligger han i sin ateljévåning och tynar sakta bort. På TV lyssnar han till hur Sovietunionen krampaktigt löses upp och omgiven av en alkoholiserad men vacker fru, före detta älskarinnor, ungdomskärleken och en brokig skara vänner förbereder han sig för döden på allehanda sätt. Väsentligheter som att dricka en god margerita, lyssna på den sydamerikanska orkestern som spelar nedanför fönstret, samtala med en präst och en rabbin och fundera över om värmeböljan i staden någonsin ska ta slut. Och naturligtvis planera för en munter begravning.

Ljudmila Ulitskaja har i sin roman En munter begravning skrivit en burlesk skröna om en ryskjudisk allkonstnär som vi får möta i små scener ur hans liv men de som verkligen tar plats i boken är alla kvinnor som omger honom. Vi får bland annat lära känna den ryska cirkusartisten som omskolat sig till jurist, den unga flickan som tappat tron på vuxenvärlden, den språkbegåvade medelålders kvinnan som kommit till USA genom ett skenäktenskap. Det är i kvinnoporträtten som det bränner till. Dem vill jag veta mer om. Alik själv är mest en bifigur, till och med när det gäller han egen död och begravning.