rent hus
I Rent hus av Alia Trabucco Zerán så berättar Estela sin historia. Inifrån en fängelsecell i Santiago så tilltalar hon oss som lyssnar och det är redan från första sidorna klart att hon sitter där för att en flicka har dött. Estela reste för sju år sedan från sin lilla by i södra Chile till huvudstaden för att arbeta som hembiträde och hon börjar sin berättelse när hon kommer in i familjen, hon ser den lilla flickan födas och hon lever i familjen under många år. Osynlig men oundgänglig så ser hon till att familjens hem hålls i perfekt skick, hon handlar och lagar mat och hon tvättar kläder. Hon blir som extramor till den lilla flickan och hon blir också den som förstår flickans behov på ett sätt som föräldrarna inte gör.
Rent hus är en helt fantastisk läsning, det direkt tilltalet drar in läsaren och trots att det inte är en uttalad spänningsroman så väcks det genom hela boken en fråga om vad som faktiskt hänt i huset där Estela arbetar. Estela är en anställd men samtidigt så blir hon en familjemedlem som vet det mesta om familjen men som hela tiden skall vara så diskret och låtsas som att hon inte vet eller förstår något. Inifrån fängelset kan hon äntligen berätta sin historia, där spelar inget längre någon roll. Extra intressant är det förstås att läsa en roman från Chile, jag är urdålig på att läsa sydamerikanska författare. Jag är dock inte så säker på att just den här boken berättar så mycket om just chilenska förhållanden, det handlar mer om hur utbildning, klassklyftor och den underliga ställning man som inneboende hembiträde hamnar i.
För mig personligen väcktes också många minnen från arbete i hushåll (jag har varit au-pair i både Stockholm, England och Schweiz i sammanlagt 2 och ett halvt år) och just den där känslan av att bli behandlad som luft och samtidigt vara den som får vardagen att flyta och som kommer barnen allra närmast känner jag igen. Jag rotade fram fotoalbum från 80-talet på direkten när jag läst klart!
Leave a Comment