fjollornas fest – Jonas Gardell
På bokmässan så kunde man höra Jonas Gardell i många samtal och självklart ville jag läsa hans senaste bok. Jag inser att jag glömt att skriva om den här och kanske är det för att jag inte riktigt föll för den. Jag har läst det mesta som Gardell skrivit och det här upplever jag som för spretigt. Gardell läser själv sin roman Fjollornas fest och som alltid så läser han som om han levererar en pjäs. Särskilt bra passar inläsningen till delen som handlar om de kvinnligt klädda männen som sitter bra dragna i trädgården på den härliga premiärfest som ordnas när club Etoile flyttar till Piperska muren. Replikerna viner i sommarnatten och vi som läser får möta ett gäng luttrade och samtidigt mycket omhändertagande homosexuella som kallas fjollor och som står längst ned på stegen. Det är 1971 och romanen består av två berättelser som så småningom vävs samman. Samtidigt i en förort till Stockholm lever pojken som av sin familj ses som feminin och udda, han söker sig till staden för att utforska det som han inser är en dragning till män. Han önskar mest av allt att höra till och tänker att han behöver bara stå ut så hittar han någon att tycka om.
Delar av den här romanen är plågsamma att läsa, den unga pojkens berättelse är sorglig och det märks att pojkens berättelse bottnar i Gardells egna erfarenheter, den delen av romanen är fin och lågmäld och i kontrast får man då fjollornas party där i restaurangträdgården och det är nog det som påverkar min läsning, jag kan liksom inte riktigt jämka ihop tempot. Gardell sa i ett av samtalen på mässan att det här var det enda sättet han kunnat närma sig de övergrepp som han själv utsatts för och att gapflabben och one-liners som levereras är hans sätt att hantera sorgen. Gott så.
Leave a Comment