Om man ska hitta något bra med sjukdom över julhelgen och isolering á la pandemi så är det jag äntligen fick läst ut Hanne Vibeke Holsts Kvinna utan mask. Romanen är en fiktionalisering av konstnären Sonja Ferlov Mancobas liv och den börjar när Sonja är 10 år, hon växer upp i en borgarfamilj i Köpenhamn och får en dag besöka familjebekanta som rest i Afrika och samlat in mängder av skulpturer. När hon får en av skulpturerna i sin hand så känner hon starkt att det är konstnär hon vill bli. Det är ingen enkel bana för en flicka på 20-talet, hon är begåvad och studerar hårt och konstnärsbanan ses inte som något seriöst för en familjeflicka. Hon tar sig dock in på en konstnärsskola där hon träffar ett gäng jämnåriga som kommer bli hennes vänner, på studieresor till Bornholm, i Paris och hemma i Köpenhamn.
Det experimentella måleriet och skulpturerna inspirerade av afrikanska och sydamerikanska masker utvecklar sin särart när hon bosätter sig i Paris och ser både Miró och Giacomettis arbeten. Samtidigt närmar sig kriget och när Sonja förälskar sig i en mörkhyad sydafrikansk konstnär så blir det mycket svårt för dem att leva och arbeta tillsammans. Jag uppskattade den här boken, jag har läst kritik som menat att det blivit allt för mycket en kärleksroman av ett spännande och nydanande konstnärsliv, men det här är inte en biografi. Det är en roman och självklart kan Holst skildra livet för en ung kvinnlig konstnär på 30-talet precis som hon önskar. Jag tyckte mycket om!
Ni som följer mig på blogg och instagram vet att jag återkommande reser till ställen där jag kan se verk av Miro – drömdestinationen är förstås st Paul de Vence och foundation Maeght- dit återvänder jag igen och igen. Nu blir jag förstås väldigt sugen på att se också några av Sonja Ferlov Mancobas skulpturer. De tycks, när jag bildgooglar, dela formspråk med både Miro och Giacometti. Skulptörer helt i min smak. Jag får hålla ögonen öppna för utställningar.
https://www.albertbonniersforlag.se/bocker/293765/kvinna-utan-mask/
Leave a Comment