sommaren 1985 – John Ajvide Lindqvist
Det var länge sedan jag läste John Ajvide Lindqvist och ska jag vara ärlig så trodde jag nog inte att jag skulle återvända till författarskapet men så dök Sommaren 1985 upp. Han läser själv ljudboken och gårdagen ägnades åt att hänga med ett gäng tonåringar på en skärgårdsö. Barndomsvännerna har träffats varje sommar och Johannes, som är bokens berättare, anländer i början av sommaren tillsammans med sina föräldrar. Snart dyker de andra ”badisarna” upp och de sju kompisarna återförenas. Något har hänt under vintern, de har blivit mer vuxna än barn och den spirande sexualiteten påverkar gruppen. Den självklara och sorglösa leken är plötsligt laddad med spänning.
När killarna en dag bestämmer sig för att åka till en klippö, Svärtan, hittar de där en varelse som liknar en sjöjungfru som är fastbunden och verkar sjuk. De beslutar att ta den med tillbaka till ön och likt sälen Moses på Saltkråkan så gömmer de varelsen i en sjöbod. Snart hör de sjöjungfruns sång som ingen kan värja sig från och sommarlovstillvaron på ön blir inte lik någon sommar tidigare.
Jag var 18 sommaren 1985, hade tagit studenten och körkort och sett Bruce på Ullevi. Live Aid var sommarens höjdpunkt och för mig fungerar den här romanen som en tidsmaskin. Ajvide Lindqvist skriver fram miljöerna på ett helt fantastiskt sätt och tidsmarkörerna är klockrena. Inte för många så att de tynger handlingen men det är tiden innan mobiler och internet vilket gör att den isolerade stämningen på ön i havsbandet blir så speciell. Jag är glad att flera av mina bokisar uppmanade mig att läsa. Så bra!
Leave a Comment