lånaren – ruskigt läskig spänning

Jag ska erkänna att jag började läsa Lånaren av Camilla Grebe och Carl-David Pärson direkt efter att jag sett ett gäng avsnitt av Morden i Midsomer och i början av den psykologiska spänningsromanen så tyckte jag att den var väldigt lik ett fall typ i Midsomer Parva … Men så fel jag hade.

Det här är en berättelse som utspelar sig i flera tidsplan och med flera berättare och det gäller att vara vaken – särskilt om man lyssnar på ljudboken. Polisen Alba jobbar i Stockholm och på en AW med kollegorna brister hennes humör och hon klappar till en kollega som med sina sexistiska kommentarer förpestar luften. Hon blir omplacerad till ett kalla-fall kontor i Sundby utanför Gnesta. Där jobbar Tore och han vill få nya, unga ögon på ett försvinnande på 70-talet, då försvann en liten flicka spårlöst och återfanns mystiskt. Både Sonja, som nu är i femtioårsåldern och hennes föräldrar finns kvar i bygden. Alba och Tore börjar sitt arbete med att prata med dem och fortsätter sedan att undersöka Norrberga gård och alla de underliga händelser som utspelat sig där. 

Samtidigt får vi följa Marika och Leo som flytt storstan tillsammans med sin dotter Bisse för att försöka bearbeta systern Sagas död. Både Marika och Leo påverkas av sin vistelse i det enligt belägna huset och när de känner skakningar i marken, tycks se någon som kikar in genom fönstren så blir de skrämda. Grannarna de hyrt av verkar underliga och snart börjar saker försvinna från huset. 

Som sig bör så vävs de olika tidsplanen samman och det är spännande och ofta ganska läskigt hela tiden, jag vill inte av misstag förstöra läsningen för någon så mer om handlingen blir det inte. Miljöerna är klaustrofobiska och de övernaturliga inslagen funkar till och med på den skeptiker som jag vanligen är. Karaktärerna är mänskliga och genom hela romanen ställs frågan: vad är man villig att göra för den man älskar? Det hela blir riktigt bra läsning! 

Bildkälla: https://www.wwd.se/bocker/291440/lanaren/