Ja men, nu får det vara slut på den franska läsningen men det var liksom lockande att läsa och publicera en text om kärlekens fyra årstider såhär den fjortonde juli. Den lättlästa romanen av Grégoire Delacourt utspelar sig just på nationaldagen 1999. Det är årtusendets sista firande och de fyra kärlekshistorier som vi får möta befinner sig i olika stadier av kärleken, från den knoppande förälskelsen via den ensamma mamman som gärna önskar hitta en ny man, den medelålders kvinnan som toktröttnat på sin make till den den ömsinta där livet närmar sig slutet.
De fyra parens nationaldagsfiranden snuddar vid varandra och det här är en skildring av kärlekens många olika faser, Delacourt skriver fina relationsromaner och den här är inget undantag. Det är känslosamt och välskrivet och min enda invändning är epilogen, varför envisas författare med epiloger? Det räcker så fint att lämna karaktärerna precis där de är.
https://sekwa.se/wp-content/uploads/karlekens_fyra_arstider-1.jpg
Leave a Comment