jag går nu. tror jag

Till en sommarstuga i Roslagen flyr Lotta, hon är mitt i livet och det där gummibandet som töjts och töjts har gått av. Det är vårvinter och i området lyser det endast i en annan stuga och Lotta är oändligt ensam. Hon har ingen att ringa, ingen att ta hjälp av och livet måste startas om. Hon skaffar ett översättningsjobb, duckar för exmannens ständiga sms och försöker få igång TV n. När Lottas exman Danne dyker upp så kommer grannen Fredrik för att se om han kan hjälpa till och en trevande vänskap börjar. Fredriks lille son Vide blir en återkommande gäst hos Lotta och vardagen med sina rutiner börjar sätta sig.

Sakta får man veta vad som gjort att de båda flyttat till var sin stuga och utan att avslöja för mycket så hade jag gärna läst mer om Lottas bakgrund. Att hon till slut får nog och drar förstår jag men jag hade gärna läst också något om hennes uppväxt, det hade gett en komplexare karaktär, små glimtar av det som format henne hade jag uppskattat. Med det sagt så var det här en överraskande fin relationsroman med långsamt och eftertänksamt tempo.

Bildkälla: Bazar förlag