Hur Maggie O’Farrell kan skriva så fantastiska historiska romaner, det förstår jag inte. Hamnet var extraordinär och Lucrezias porträtt är om möjligt ännu bättre. Missa den inte för det är en roman som man inte kan släppa när man väl börjat läsa, flickan Lucrezia som är hertig Cosímo Medicis femte barn och lever i en mycket skyddad värld innanför palatsets murar. Florens är under 1500-talet en av Europas finansiella stormakter och modern som kommer från det spanska hovet styr hushållet med järnhand. Lucrezia visar sig ha en stor talang för måleri och samtidigt som hon vet att en dotters plikt är att gifta sig med den som hennes far väljer (för att stärka makten och skapa allianser) så drömmer hon om att få måla. När hon är 13 år blir hon bortlovad till Alfonso de Ferrara, Modena och Reggio och med en stor hemgift i bagaget blir hon gift och förd till makens slott. Boken utspelar sig i två plan som varvas, ett där Lucrezia ett år efter vigseln förs till en jaktstuga och där hon snart förstår att maken har för avsikt att döda henne och ett annat som kronologiskt berättar om hennes uppväxt som den rastlösa, intelligenta och konstnärliga flickan som får utbildning och uppmanas att måla samtidigt som hon förbereds för sitt enda uppdrag: giftemål och barnafödande.
Public Domain, Wikimedia
Så snyggt mötas de två tidsplanen så småningom och det är både dispositionen av texten och det förtrollande språket som imponerar. Omsorgen om historiska detaljer och beskrivna miljöer påminner mig om Hilary Mantels romaner om tudortiden och särskilt njuter jag av att läsa om den toscanska naturen där Lucrezia kan andas fritt jämfört med de burliknande rum där hon lever annars. Jag förstår när jag läser på om familjen Medici att Lucrezias död vid blott 16 års ålder kan ha varit orsakad av annat än sjukdom och att kvinnor i många tider varit spelpjäser i maktkamper, till för att föda barn som stärker en ätt eller genom sina kontakter och arrangemang av sociala evenemang stödja sin make är inget nytt. Det blir bara så oerhört slående i den här romanen och den sorgsna blicken som Lucrezia har på sitt bröllopsporträtt målat 1560 av Allessandro Allori sätter tonen för hela berättelsen.
Vi har gjort en familjeresa till Florens där vi gick all-in på museer, kyrkor och vandringar i staden. Har man inte upplevt Florens med omnejd så ska man absolut planera in det. Så vansinnigt vacker stad med en historia som måste upplevas, som reselektyr till Italien så passar Maggie O´Farrells bok fantastiskt bra!
Ja detta är nog sommarens störta läsupplevelse för mig! Den var otrolig!!