hundra dagar hemma

Hundra dagar hemma med text av Matilda Gyllenberg och bilder av Maria Sann börjar den 7 januari. Klockan är nio på morgonen och på sängkanten sitter Nike och har bestämt att hon aldrig mer skall gå till skolan. Klasskamraterna i femman väntar på henne och mamma frågar försiktigt vad som hänt. Inget allvarligt har hänt, hon vill bara inte heta Nike och hon vill bara inte träffa de där stökiga killarna som alltid retas. Katastrofkänslan i magen tar över, hon vill bara krypa ner igen och stanna hemma. Så blir det, varken mamma eller pappa som bor i Danmark kan hjälpa Nike att må bättre. Hennes kompis Mia kommer på besök och ibland tar de en sväng på eftermiddagen. När så simhallen brinner ner och de båda tjejerna faktiskt hittar ledtrådar till vem som kan ha gjort det så lättar det stora mörka molnet som bosatt sig i Nike. Kanske kan hon gå till skolan, bara lite och springa runt huset?

Det här är en fin vardagsskildring som handlar om en flicka som inte känner sig som alla andra och allt är berättat i dagboksform. Man får följa Nike under våren och hänga med henne, hennes familj och kompis Mia. Både texten, som är skriven i jag-form, och bilderna gör att jag associerar till böckerna om Humlan Hansson, de berättar också om en elvaåring som ibland känner sig både ensam och annorlunda. Humor och dråpligheter, en katt-jumpsuit och spioneri varvas med vardagsbestyr och mörka känslor. En bok fin att högläsa, jag kan tänka mig att den skulle funka bra i åk 4.

Bildkälla: Förlaget