Lea Ypis skildring av sin uppväxt i Albanien är på många sätt mycket intressant. I FRI – En uppväxt vid historiens slut berättar Lea om hur hennes barndom i det mot omvärlden helt slutna Albanien var så speciell och samtidigt så vanlig. Hennes föräldrar arbetade och Lea gick i skolan och vardagarna gick. Den stalinistiska kommunismen var allrådande och berättelserna om det förträffliga liv som de levde var allas. Kapitalismens fasor i världen utanför liknade närmast sagor. Ingen kontakt tilläts med omvärlden, inga nyheter och inte heller några resor men ibland kunde man få tag i ett omslagspapper till Hubba Bubba, en tom colaburk eller höra italiensk TV. Leas farmor har dock ett pass från innan kriget och hon talar franska vilket Lea också får lära sig, det finns en glipa till omvärlden.
I början av 90-talet så faller kommunismen och Lea inser att hennes familj varit en av de inflytelserika släkterna som innan diktaturen var delar av ledarskiktet i landet. Hennes far ger sig in i politiken och både landets ekonomi och politiska system är helt oförberett för demokrati. Lea tar sin studentexamen och snart inser de alla att hon måste söka sig ut ur landet för att kunna studera. Hon väljer att studera filosofi och när hon studerar marxismens filosofi så hamnar hennes tankar hela tiden i människor hon mött, upplevelser hon haft och erfarenheter som hennes egen familj genomlevt. Den berättelsen får vi som läser följa och det är mycket intressant. Jag rekommenderar alla som är det minsta intresserade av nutidshistoria att läsa!
Bildkälla: Albert Bonniers Förlag
Leave a Comment