Om bara av Vigdis Hjorth kom ut 2001 i Norge och den är såhär 20 år senare översatt till svenska av Jens Hjälte. Jag, som har läst de senare utkomna Arv och Miljö och Lärarinnans sång,
inser att jag stör mig på precis samma saker i den här romanen som jag gjorde i dem. Jag blir så vansinnigt trött på flera av karaktärerna, de är veliga och står inte upp för sig själva och de ältar. Ältar och ältar och särskilt mycket verkstad blir det inte. I Om bara heter huvudkaraktären Ida Heier och hon är författare, mest av dramatik men hon filar också på en roman. På en konferens möter hon litteraturprofessorn Arnold Busk och hon blir förälskad. Så förälskad att hon åker hem till Oslo och skiljer sig, han är kanske inte lika angelägen och under flera år så väntar Ida på att Arnold ska bestämma sig.
Hon har småbarn, han har också familj och de börjar leva ett liv där de ses på konferenser och resor, i arbetet kan de emellanåt mötas. I sängen möts de bäst men jag undrar under hela boken om de egentligen är särskilt förtjusta i varandra. ”Tragisk kärleksroman” lyfter förlaget fram och jag är inte alls övertygad om att det är kärlek inblandad, mer längtan efter något annat, makt och möjligen lust. Gillar man Vigdis Hjorth så ska man absolut läsa. Vill man ha en mindre dos än en hel roman så rekommenderar jag hennes sommarprat från i somras. Det är vansinnigt bra!
Bildkälla: Natur & Kultur
Leave a Comment