Kriget i Ukraina fortsätter och Victoria Belims autofiktiva roman Röda sirener handlar om hur hon 2014 återvänder till hennes barndoms Ukraina för att besöka sin mormor. Numer bor hon i Belgien och hon inser att tiden börjar rinna ut för att kunna ta reda på vad som hänt hennes släktingar. Resan till Ukraina blir ett sökande i minnen, arkiv och genom sökandet efter farbror Nikodims öde. Han försvann på 30-talet och hans liv och död har inte talats om i släkten, Victorias mormor vill inte prata om gamla tider för trots att Ukraina nu är ett fritt land så är minnen av KGB och Sovjettiden starka.
Belim själv har en dubbel identitet, hennes far var ryss och modern ukrainare och genom kontakten med faderns bror som emigrerat till Israel så får hon det ryska synsättet på annekteringen av Krim. Ryska har länge varit makten, förvaltningen och utbildningarnas språk i Ukraina och när man får läsa om den ukrainska historien genom en familjs erfarenheter så kan jag också förstå mer av kriget som just nu pågår. Lenin och Stalins handlingar när Sovjetunionens kommunistiska diktatur formades lever kvar och mormodern och hennes grannar i byn vill helst leva sitt liv utanför statens inblandning. Motstånd i tystnad har varit livsavgörande och när Belim hittar ledtrådar kring sin släkting Nikodim så hamnar hon i de mycket mörka tiderna där människor svalt ihjäl på grund av 5-årsplaner som skulle uppfyllas, arresterades och torterades för KGB skulle uppfylla sina kvoter och det är en del av 1900-talets historia som vi alla behöver påminnas om. Putins nationalistiska angreppskrig har en historisk bakgrund, några ledtrådar till det kan man få i Victoria Belims intressanta och välskrivna text.
Bildkälla: Brombergs Bokförlag
Leave a Comment