malma station

Harriet, Oskar och Yana, det är huvudkaraktärerna som Alex Schulmans nya roman Malma station graviterar kring. I kapitel som varvas genom romanen och som är döpta efter karaktärerna får man följa dem i nutid och uppväxt, till saken hör att Harriet och Oskar är Yanas föräldrar och vi som läser får också följa deras förhållande. Berättandet flyttar sig i tiden och liksom när man kikar i en hög osorterade foton får man bilder/scener till livs som man själv får försöka ordna kronologiskt i det fiktiva fotoalbumet. Gemensamma teman som Schulman utforskar i sin text är hur barns utsatthet fortplantar sig genom generationerna och hur ett otillräckligt föräldraskap är svårt att bryta. Mamma är lik sin mamma, pappa är lik sin pappa och det är både på gott och ont. Liksom för de som gör en omfattande klassresa så kan försöken till förändring av givna mönster skapa förvirring och vilsenhet.

Alex Sculman är mycket skicklig på att skildra den punkterade och dysfunktionella familjen och jag tycker mycket om det jag läser, jag började att lyssna på den här boken men jag insåg snabbt att den skall läsas med ögonen. Som med mycket annat som han skriver så finns där självbiografiska inslag. Vill man så kan man lyssna på söndagsintervjun från augusti i år, den är väl värd att höra.

Bildkälla: Albert Bonniers förlag