från polcirkeln till kallmyren

Liza Marklunds kallmyren är ingen direkt fortsättning på polcirkeln men flera av karaktärerna kommer igen och miljöerna är fortsatt Norrbotten. Polischef Wiking Stormberg bor i sin barndoms stad: Stenträsk, han är mitt i livet och lever ensam. Han har de senaste 30 åren saknat sin fru Helena som försvann spårlöst i kallmyren, i en korg på mossen stod Wikings och Helenas lilla dotter. Hemma väntade sonen Marcus och de två barnen växte upp utan sin mamma. Nu har Wiking fått något krafs i halsen och han tänker tanken att det kan behöva undersökas samtidigt så stjäls en mängd vapen från ett vapenskåp i en av inlandsbyarna. Dessutom kommer det ett brev till sonen Marcus som gör att Wiking genast får misstanke om att Helena faktiskt lever. Vapenbrottet, Helenas försvinnande och Wikings privatliv med de två vuxna barnen och barnbarnen varvas med berättelsen om hur det var den gången när Wiking och Helena träffades. Han var polisaspirant och hon var servitris och livet var självklart.

Nu trettio år senare är det inte lika enkelt och jag gillar verkligen hur Liza Marklund så skickligt skriver fram en spännande historia. Karaktärerna är människor, intrigen är sinnrikt sammanflätad och jag kunde absolut inte sluta läsa/lyssna. Boken är inläst av Lo Kauppi och hon gör som alltid ett bra jobb.

Bildkälla: Piratförlaget