Nina återvänder till sitt barndomshem i bruksorten, hon tänker sig att pausa sitt liv i Stockholm och samtidigt börja processen med att röja i huset som nu står tomt. Nina bär med sig sin makes död och kanske kan resan tillbaka till uppväxten fungera som en nystart i sorgen? Återkomsten till huset och trakten väcker en flod av minnen hos Nina och hon inser att hon måste ta sig an relationen med henne syster Lisen. Lisen var den som stannade kvar, hon arbetar som frisör och är gift med tonårsbarn och maktbalansen mellan de båda systrarna har skiftat mellan bandomen och nu. Lisen var den äldsta och fysiskt starkaste, Nina var den psykiskt starka som tog sig bort och skapade ett annat liv än det givna. Just nu är dock Nina den som är skör och hon får i det lilla sammanhanget bland studsmattor och grannar i sitt barndoms kvarter tid att fundera över hur framtiden ska se ut.
Viktoria Myrén har med sin roman Sköra varelser skrivit en roman som i korta scener berättar om en tid mitt i livet som många läsare kan relatera till och för mig som haft cancersjukdom nära, bor i storstad och gjort en lång utbildnings/klassresa så drabbar den här romanen mig på många vis. Uppläsningen av Hedvig Lagerkvist passar texten mycket fint.
Bildkälla: Ordfront förlag
Leave a Comment