Jag fick en liten puff att läsa böcker från Irland från utmaningen hos #kaffeochkulturvärlden och Ruth & Pen av Emilie Pine blev näst på tur. Jag läste hennes Allt jag inte kan säga för några år sedan och var i mitt omdöme ganska sval. Ganska svalt är också mitt intryck av den på svenska nyutkomna romanen Ruth & Pen. Både Ruth, en ofrivillligt barnlös terapeut mellan trettio och fyrtio, och Pen som är i mitten av tonåren och är handlöst förälskad i sin väninna Alice känns distanserade. I skildringen av Pen är den distanserade känslan trovärdig, när man läser så inser man snart att hon tar livet bokstavligt och har svårt att tolka samspelet med andra, hennes mamma vill skydda henne från omvärlden men Pen vill bli självständig. Hon engagerar sig i kampen för klimatet och möter Alice. Fridays for Future blir en väg till ett eget liv för Pen och visst tänker jag en hel del på boken Scener ur hjärtat av Malena Ernman som beskriver hur familjelivet helt förändrades när dottern Greta blev djupt deprimerad.
Ruth har som yrke att hjälpa andra att hantera sina liv men hon har svårt att själv reda ut sina känslor och följa sina råd. Hon är gift med Adrian och de har många IVF-försök bakom sig. Drömmen om en familj blir allt mer ansträngande för Ruth att bära, hennes kropp och psyke är utmattade och helst av allt vill hon säga nej till fler försök men vad händer med hennes äktenskap då?
Det hela är snyggt komponerat, kopplingarna till läsning som livlina och Mrs Dalloway är smarta men jag är inte helsåld. Någonstans ligger ett akademiskt filter över texten som gör att jag inte riktigt berörs.
Bildkälla: Wahlström & Widstrand
Leave a Comment