hunter i huskvarna

Hunter i Huskvarna är Sara Stridsbergs alldeles nyutkomna novellsamling. Jag har lyssnat på den i uppläsning av 11 olika uppläsare, vilken extraordinär upplevelse det blev. Utmärkta skådespelare ger röst åt Stridsbergs texter. Jag har lyssnat på en novell i taget, texterna är så täta och så fyllda med bildspråk och gör ofta inferenser till andra texter både Stridsbergs egna och andras. Det är krävande läsning som utmanar och ibland så tappar jag fokus. Funkar inte.

Då är det bara att börja om på den aktuella novellen och lyssna igen. Babel har ett samtal med Stridsberg på SVT play och har man bokmässan play kan man se en intervju här. Alla dagstidningar har recenserat och kanske är det så att det kan vara bra att göra som jag gjorde, läsa/lyssna på novellerna, läsa på och återkomma till texterna. Stridsberg är inte helt lättillgänglig och när man får tid att reflektera över texterna så blir suget stort att återkomma. På det viset så är novellsamlingen ett perfekt sätt att läsa känna Stridsbergs författarskap, i 11 scener får man möta de teman som så ofta återkommer: barndomen ur ett barns perspektiv, utsattheten hos flickor och kvinnor, psykisk ohälsa och samhället som blundar eller inte är närvarande.

Berättandet försegår som i små olika drömlika bubblor där våld och misär, utanförskap och absurditeter samsas. Bubblor är en bra bild av min upplevelse, där finns hela tiden ett membran mellan mig och texten och jag blir inte riktigt berörd. Människorna är liksom inte av kött och blod utan mer konstruerade för att fylla ett syfte i novellen. Det är snyggt, smart och ofta både underhållande och tänkvärt men jag och Stridsberg är inte helt kompatibla.

Bildkälla: Albert Bonniers Förlag