Jag har de senaste dagarna lyssnat på några olika djupt personliga texter och Chimamanda Ngozi Adichies Anteckningar om sorg är en av dem. Pandemin härjar över hela världen och sommaren 2020 förlorar Adichie sin far. Hon bor i USA och familjen bor kvar i Nigeria och reseförbudet gör sorgearbetet mycket svårt. Hon är i daglig kontakt med sina släktingar och för under tiden anteckningar om sin egen sorgeprocess.
Det blir en essä som nu finns översatt av Niclas Hval och jag har nu lyssnat på den två gånger. Personligt och mycket gripande skildrar Adichie sin saknad, vilsenhet och sina minnen av en far som kanske inte alltid var så närvarande i vardagen men som inspirerat och uppmuntrat henne på djupet. Mycket välformulerat och berörande blir det och jag rekommenderar alla att läsa.
Vill man ta del av en längre text om boken så kan jag rekommendera Agnes Lidbecks recension i DN.
Bildkälla: Albert Bonniers Förlag
Leave a Comment