dagboken jag aldrig skrev – feelgood i göteborgsmiljö

Tänk dig att du sitter på Mr Cake och fikar med din vuxna dotter, det är strax efter nyår och dottern ger dig en läderinbunden dagbok. Hon uppmanar dig att skriva varje dag under året som kommer, det är nämligen året då du skall fylla femtio och vad passar bättre än att dokumentera?

Så börjar Dagboken jag aldrig skrev av Jessika Devert och hon som skall fylla femtio är en ganska vanlig (icke namngiven?) kvinna som jobbar som akutläkare på Sahlgrenska, går på yoga, sjunger i kör och lever med sin sambo på Linnégatan. Vad har hon att skriva om? Uppmaningen leder till en monumental 50-årskris. När sedan klimakteriet slår till med full kraft, dottern kommer med nyheter som är svåra att smälta och en ny AT-läkare som är men än vanligt flirtig börjar arbeta på akuten så blir halvsekelåret mer än lovligt händelserikt. Det är det här ganska speedade året runt femtio som vi som läser får följa med på och jag måste erkänna att en hel del är väldigt väl fångat.

Den där känslan när man inser att man blivit gammal och att det nog snart är försent (för vad spelar ingen roll), kroppens förändringar och tröttheten på korkade människor är både roligt och ganska sorgesamt skildrat. Många kvinnor kan säkerligen känna igen sig, inklusive jag själv. Är man, som jag, en kvinna drygt femtio som nyss blivit mormor, som funderar på om man ska låta det grå växa ut och som inte kan använda glasögonen på jobbet för de immar igen så får man sig en hel del goda fniss när man läser. Jag har inte hamnat i läget att jag flirtat med arbetskamrater eller blivit kastrullfull på nattklubben än men vem vet?

Det här är en flyhänt berättad göteborgsroman, perfekt inläst av Klara Zimmergren. Göteborgskan, de rappa berättandet och miljöerna som skulle kunna vara mina gör att den är extra underhållande och det är befriande att läsa om klimakteriet i en feelgoodroman. Det tror jag är första gången.

Jag har förresten just bokat en behandling hos akupunktör …

Bildkälla: Printz Publishing