”såna som du ska inte va här” – Marika Carlsson

Marika Carlsson är aktuell med sin självbiografiska bok ”Såna som du ska inte va här” och den är en både rolig och sorglig läsning.  Med en fantastisk iakttagelseförmåga och en rapp berättarstil så skildrar hon sitt liv som adopterat etiopiskt hittebarn, uppväxten i en frikyrklig miljö, en framgångsrik teater och ståuppkarriär och hur det är att inse att man är lesbisk när man är på väg mot medelåldern.

Hon är förfärligt trött på att definieras utifrån sin hudfärg och hon beskriver den vardagsrasism som hon mött under hela sitt liv, vid några tillfällen har omgivningen stått upp för henne men oftast så vänder medmänniskorna bort blicken och låtsas som inget. Hur många kommentarer har hon fått genom åren om hennes hår eller hur vackra bruna barn är eller … Familjen har alltid varit hennes stora stöd i mellanförskapet och vi får också följa hennes resa till Etiopien, en plats som hon lämnade två år gammal och som hon haft som tillflyktsplats i sina dagdrömmar. Resan tillbaka blir en tuff upplevelse för Marika som skakade om hennes identitet ett varv till. Hon hör inte hemma i Etiopien, hon ser visserligen ut som alla andra men hon kan inte språket eller kulturen och hon har aldrig riktigt känts sig hemma i Sverige. Hon bestämmer sig för att vara varken eller eller både ock. Kanske enklast blir det om hon säger att hon är skåning. Hon beskriver också hur förvirrande det kan vara att hon, med sitt afrikanska utseende och sin svenska uppväxt, inte är så enkel att kategorisera. Hon har använt den där osäkerheten i flera av hennes föreställningar och i boken diskuterar hon ingående varför hon valde att kalla en av dem ”En negers uppväxt”. Ordvalet var mycket provocerande för många men Marika vill berätta sin historia, och hennes uppväxt innebar att n-ordet användes i dagligt tal.  Som barn kallades hon n-jävel, apa och annat kränkande och om man nu ska berätta om sina erfarenheter så kanske man inte kan göra det på ett för nutiden politiskt korrekt sätt? Samtidigt så resonerar hon kring hur hon faktiskt skall benämna människor med mörk hudfärg? Behöver vi en kunna skilja människor utifrån ras och hudfärg? Är inte alla de fördomar som automatiskt hänger med en hudfärg eller en kultur viktigare att attackera än själva ordet? Det är en intressant diskussion som hon för.

Jag beundrar Marika Carlssons modiga, roliga och viktiga bok. Hon är en mörkhyad, lesbisk kvinna och vill absolut inte se sig själv som något offer. Hon vill förmedla sina erfarenheter och hon vill skapa debatt. Det är bra, vi måste våga prata om saker som inte fungerar i samhället, det är enda sättet att förändra. Häromdagen köpte jag en läsebok till min samling och den var mycket modern på sin tid. 1951 är efter kriget, efter att generationen Lindgren, Hellsing, Sandwall-Bergström m fl moderniserat barnboken, och visst är den på många sätt helt bedårande med sina illustrationer av Ingrid Vang Nyman. Att den inte sedan är användbar i dagens skola är en annan femma. Tiderna och sättet vi benämner varandra förändras. Inget konstigt alls.

Läseboken från 1951 har många barn lärt sig läsa i.

Marika Carlsson kommer till mässan, hennes programpunkter hittar man här.