Lärartankar: positiv specialpedagogik – en antologi att återkomma till

Positiv specialpedagogik (redaktörer: Ann-Katrin Swärd, Monika Reichenberg, Siv Fischbein) är en textsamling som kom 2020. Jag läste de flesta kapitlen då med stort intresse men har inte riktigt kommit mig för att skriva något om den. Det är synd, för kan jag bidra till att någon hittar till den här matnyttiga antologin så är jag glad. Den handlar om det som jag tycker är grundbulten i vår undervisning, alla vi som arbetar med elever med särskilda behov. Det här en antologi som handlar om hur vi kan bidra till att utveckla elevernas self-efficacy.

Jag är speciallärare med inriktning läs-, skriv- och språkutveckling och jag möter många elever under en skolvecka. Mitt mantra som upprepas många många gånger under en skolvecka är: du kanske inte kan det här just nu men du kan lära dig, om du tränar och jobbar hårt så kommer det att gå bra och vet du? Jag ska hjälpa dig med det!

I korthet så betyder uttrycket self-efficacy att eleven skall bygga upp sin tilltro till sin egen förmåga att utföra en uppgift eller lära sig ett innehåll. Positiv pedagogik hänsyftar i det här sammanhanget till att ha ett optimistiskt förhållningssätt hos både lärare och elev där små, tydliggjorda framsteg leder till ökat självförtroende och stärkt självkänsla och i förlängningen ökat lärande och ökad självständighet i samhället.

Att tro på att alla kan utvecklas är en humanistisk grundsyn på människan som är nödvändig i all utbildning. En del elever behöver tydligare och konkretare stöd, mycket genomtänkta lärmiljöer och systematiskt stöd med långsam progression men alla kan utvecklas. I antologin tycker jag att man ska läsa de tre första kapitlen som ger en teoretisk och praktisk introduktion till det förhållningssätt som positiv specialpedagogik innebär. En tanke som jag fastnade vid är synen på förmågor – är fixerade eller föränderliga? Hur ser vi lärare på en elevs möjligheter?

Efter det så kan man välja bland de ämnen som intresserar eller tangerar den egna undervisningen. Jag har läst de kapitel som handlar om läsning och läsinlärning och författarna och jag är helt överens om att funktionell läskunnighet är en rättighet och en kunskap som är central i en demokrati. Oavsett svårigheter, bakgrund eller funktionsnedsättningar. Kapitlen om hur visuellt stöd, filmer och bilder kan stärka läsförståelse och skapa förutsättningar för funktionellt skrivande var intressanta och kapitlen om reading recovery/tidig läsinlärning och hur morfologi kan stödja utvecklingen av ordförrådet ska jag använda i mitt arbete tillsammans med pedagogerna.

Inkludering är ett ord som nästan är ett skällsord idag, inte för att lärare inte vill att alla ska med, alla ska utvecklas utan för att det är svårt att få till det i ett klassrum där det finns elever med många olika särskilda behov. En grundtanke vid planering av undervisningen som kan hjälpa till är att se klassen som en grupp bestående av 27 individer (inte 27 individer som ska forma en grupp) och använda tanken där man konstruerar differentierade uppgifter. Ett kapitel i antologin handla om det, ett annat handlar om att anpassningsproblem, uppförande osv kan bero på att eleven inte tror sig om att kunna lära, inte känner att skolan är en plats för just hen. I Positiv specialpedagogik kan man som lärare, specialpedagog eller speciallärare få en teoretisk grund att landa i och många idéer om hur positiv pedagogik kan fungera i vardagen.

Bildkälla: Studentlitteratur